Kan inte koncentrera mig

Sitter på jobbet, har lunch just nu, men jag vet faktiskt inte om jag gör så mycket nytta idag. Jag kan inte koncentrera mig. Är så himla orolig och ledsen. Grät mig till sömns igår, vaknade 118 gånger inatt och tänker och tänker. Det är inte likt mig. Jag brukar kunna stöta bort jobbiga tankar och var glad och så ändå. Men denna gång känns det motigt. Hur länge ska jag orka hålla på att kämpa? Jag har snart haft cancer i fyra år, kommer det någonsin att kännas lättare eller blir det bara tyngre och tyngre för varje gång man ska röntgas? Det känns så just nu.
Jag ska väl inte klaga, jag har tur i oturen, jag mår väldigt bra och kan leva ganska normalt ändå, men ibland(läs just nu) känns det så jäkla tungt.

Äter massa gör jag också, vågar inte väga mig, då går jag väl och hänger mig(nä, inget att skämta om, det skulle jag verkligen inte göra, men siffran på vågen är förmodligen katastrofal), men jag känner att jag vill ha choklad nu, man blir ju glad av det sägs det ju och guuuuuud vilken bra ursäkt! Har laddat skrivbordslådan med två chokladkakor, mörka 70%. :)

Men jag får ta tag i detta imorgon eller när jag nu får veta vad som händer, för just nu känns allt bara som en enda röra, jag orkar inte tänka på vikten och träning också.
Men jag och Maria var ute och gick igår iallafall och då var stavarna med, jag har träningsvärk i ryggen idag. :)
Kram!

Cancer väger ingenting...

....men kan vara fruktansvärt tungt att bära. (låter som Ranelid...)
Fick svar på röntgen igår och det var inte roligt denna gång. Tumören är aktiv igen på ett litet område, där det har varit problem förut. Sist fick jag börja med cellgifterna när det var aktivt där... Jag får veta mer på måndag eller tisdag om vad som händer nu. Jag får troligtvis göra en kompletterande magnet kamera undersökning med någon specialkontrast vätska och sen får vi väl se. Jag vet inte.

DET ÄR SÄKERT FÖR JAG ÄTER SÅ FÖRBANNAT MYCKET SOCKER!!!!!! Jag menar, det enda bränslet hjärnan vill ha är socker, kolhydrater, och eftersom jag moffar i mig så sanslöst mycket godis och skit med jämna mellanrum så skulle det inte förvåna mig...jag ska fråga, han kommer säkert idiotförklara mig, men det struntar jag i!

Usch vad jobbigt det är, men det känns säkert bättre imorgon.

noll motivation och magen växer...

...och det beror inte på att jag är med barn, för det är jag inte!!Nej,nej, det beror bara på att den nyttiga delen av mig har dragit sin kos, förmodligen till en annan kropp som inte är lika hopplös...
En bra ursäkt jag har just nu, nej förresten inte bra, men det en förklaring, det är att jag röntgades förra veckan  igen och går nu och väntar på resultatet! Det är pissjobbigt!(ursäkta språket!)Å då är det synd om stackars lilla Annika och då ska här ätas! Å det görs det!(det där blev konstig svenska, men det bjuder vi på, hinner inte ändra...)

Men jag var ute och sprang i lördags i alla fall, alltid något! Men jag var så tung, så tung, så mentalt kändes det som om jag vägde 115kg! Men nu ska jag ta mig i kragen och springa i veckan, så jag hänger med tjejerna,(Malin och Anette), de springer jättemycket, så det känns som om jag är en riktig bromskloss när vi är ute och kutar. Men de är så snälla så och säger att så är det inte alls, men jag vet nog jag....:)
Ska ut imorgon och på torsdag tänkte jag, + helgen!

Är hemma med Adam som är sjuk och nu ska vi åka till doktorn!
Kram!